Jag är väldigt glad för mitt nya jobb, och det vill jag verkligen visa för de som såg till att det blev mitt. Därför gjorde jag idag en av dessa glädjespridargärningar. Jag gick ner till blomsterhandeln efter skolan och köpte en ensam aprikosfärgad ros och med den i handen gick jag upp till arbetsförmedlingen och till handläggaren som tipsat mig om Studentconsulting (där jag är anställd nu). Jag hade oturen att han just gått på lunch när jag kom dit vid 12.30 men damen i receptionen såg lite extra glad ut när jag förklarade min gest. Ungefär som om hon började tro på mänskligheten igen. eftersom den som jag ville ge rosen till inte var på plats gick jag och tog en fika och kom tillbaka lite senare och då var han där. Till min stora lycka hade inte receptionisten avslöjat mig, blir mycket roligare så. Hon hade bara sagt till honom att någon sökt honom men inte vem eller varför. Därför blev det lite extra roligt att smyga in på hans kontor. Och precis som jag trodde så gjorde min omtanke precis det den var tilltänkt till, att lysa upp någons vardag. Inte bara handläggaren som sagt utan även receptionisten som såg på mig med ögon som sa att hon inte såg detta allt för ofta.