Sam och Grace har varit tillsammans sedan high school. Och Grace har insett att accepterat att Sam kan komma att bli tvungen att göra utlandstjänst.

När Sam åker till Afghanistan kan inte Grace göra annat än att hoppas att han kommer hem. Men inget kan förbereda henne på makens dödsbesked. Tommy, Sams bror försöker att lappa ihop familjen så gott det går och vara till hands vad helst som behöver göras. Men när Sam plötsligt räddas från ett fångläger i Afghanistan och kommer hem igen har Grace svårt att välja. Hur talar man om att sorgen efter en make har skapat känslor mellan henne och makens bror?

Denna film var en av de bästa jag sett på länge. Känslorna som skapades i och av filmen kändes genuina och det enda som kunde varit bättre var aktörerna till rollerna. Tobey Maguire (Sam) kändes aldrig som en pappa. Han betedde sig som en, men det var alltid något som inte stämde. Därav hade castingen kunnat vara något bättre. Men fortfarande är detta en av mina all time high filmer.

Filmen handlar om Susie Salmon som vid 14 års ålder blir mördad. Men även fast hon är död så vakar hon över sin familj - och sin mördare. Vreden över sitt öde förföljer henne och hon vill ha hämnd. Men även om hämnden skulle vara ljuv så skulle den aldrig läka hennes familj.

Sorgen efter sin förlorade dotter, syster och hjärtevän bearbetas på olika sätt och Susies närvaro gör det inte enklare. Susie inser snart att hon behöver ge upp sin lust för hämnd för att låta hennes familj läka.

Har just tittat på filmen Lovely Bones. Den var väl sådär.. Den lät mycket mer spännande på reklamen. Jag hade hoppats på något med lite mera fart. Men har man känslor över som man inte vet var man ska göra av så fungerar denna film perfekt som "omrörningspinne". Den väcker helt klart en diskussion om brott och straff, och ilskan mot de som lägger hand på barn växer garanterat i takt med filmens handling.

Igår var det Västtrafik som fick den stora minuspoängen! Igår skulle jag vara på ett obligatoriskt seminarium, och jag hade en riktigt lugn morgon ändå. Tog en lugn frukost och gick upp mot bussen som vanligt 20 min innan min lektion skulle börja. När jag stått där i inte mer än två minuter kommer en äldre man förbi och säger ”Men du, du vet väl att bussarna är inställda tills vidare?”

Jag får panik! Om en kvart måste jag vara nere i stan, och jag har definitivt inte råd att ta en taxi!

Det löste sig ändå väl då det kom fler som skulle ta bussen ner mot stan. En av dem var en go’ tjej som tar bussen istället för bilen på morgnarna då det i längden är billigare. Hon gav upp när bussarna var inställda och gjorde ett undantag. Och jag fick lifta med henne! Ibland finns det änglasjälar!

Men i morses istället. Då blev jag nästan lite sur. För igår så skyllde Västtrafik på att den lilla snön som fallit (typ en decimeter) gjorde det för halt för att busschaförerna skulle våga sig ut. Men både det att efter förra vintern borde de ha vant sig. Men det som irriterade mig idag var att Kommunen inte gjort något åt snön ens idag. Det låg säkert en halv decimeter slask på vägbanan och det var garanterat under nollan i luften. Man kanske ska vara glad att man inte behövde köra bil själv idag. För garanterat, jag slog nästan på ändan det första jag gjorde när jag kom utanför dörrn. Det såg verkligen ut som en ren dödsfälla med den påfrusna slasken från gårdagens töväder. Inte bra! Så i korthet, gårdagens minuspoäng till Västtrafik som är mesar, och dagens minuspoäng går till kommunen som garanterat inte hjälpte Västtrafik på traven… När ska de lära sig..?