Jag gick först till Viskan, ett café slash bistro nere vid vattnet. Det är ett café och lunchställe på dagarna och på kvällen serveras alkoholhaltiga drycker och mindre munsbitar i samma mysiga miljö. Och kvällen till ära hade de en trubadur på plats. Han väckte minnet till ett par riktiga klassiker som Isn't she lovely - Stevie Wonder, I don't wanna be - Gavin Degraw och den gamla dängan Dont dream it's over - Crowded house från 1986!

När trubaduren tog en paus tog jag chansen att smita därifrån eftersom där ändå inte var någon som vill ha umgänge med mig just då. Kylan slog till direkt som jag klev utanför dörren och jag tog långa kliv för att komma in i värmen på Bishops Arms så fort som möjligt. Väl där sprang jag rakt in i Ida och Lill vilket blev kvällens trevliga umgänge tillsammans med en manlig bekant till dem som jag fick lära känna under kvällen. Alltid kul att träffa nya människor, speciellt så trevliga som denna!

Det enda felet med Bishops är att de stänger redan vid 01 medan alla andra ställen stänger vid 02. Så när Bishops stängde försvann Ida och Lill in på Frank's för de sista minutrarna av kvällens festande och jag och den nye bekante stod kvar förundrandes över deras hastiga övergivelse. Så för att kvällen inte skulle ta slut riktigt ännu valde vi att ta en promenad upp emot vattentornet i halkan och kylan. En väldigt trevlig avslutning på kvällen må jag säga!

(Ps. Valde att inte skriva ut den nya bekantas namn då jag inte frågat om lov att skriva om honom här Ds.)